Yes we can
Man kan inte annat än älska Aftonbladets montage.
Återfall
Det är precis lika underbart som jag mindes det.
Rätt tid, rätt plats
Först efteråt blir saker klara
Varför ska det vara så?
Om några år kan vi springa på varann och säga,
så illa kan det gå
Aldrig rätt tid, aldrig rätt plats
Det kommer aldrig finnas nåt som heter rätt tid, rätt plats
Makeover
Det kom ganska mycket blod och var kladdigt
det tyckte jag var skoj, för sånt är man med om så sällan
Doktorn var galen och berättade att han alltid klädde ut sig till turk på maskerad
han uttalade turk lite viskande, som om det var något förbjudet
Och nu vet ni det.
Utflykt, avsikt, insikt
Helgen var förövrigt alldeles vit och nostalgisk
Lördagen spenderades med jobb, bio och Grand,
kändes som femton år all over, men på ett mysigt sätt
som grädden på moset hann vi dessutom med en exkursion till morga hage. Där strövade vi runt och kände naturens närhet, människans obetydlighet, livet förgänglighet och allt det där man känner i skogen. mest exciting och amazing under utflykten var att möta en man som halvt förvandlats till ett träd, samt att kat åt en korv under uppmuntrande utrop
Amys oslagbara pose imponerar på mig fortfarande
här ser Adrian ut som en smörig pojkbandspojke från nittiotalet
KORV! over and out.
Nattliv
fick även bevittna ett slagsmål mellan poppojkar,
därefter tvingades jag med på efterfest där någon runkade på min handväska,
(det kan även ha varit kebabsås, inga grundligare efterforskningar har gjorts)
Krunegård, etc.
var allt man behövde,
sen kom du
JAG HAR FÖRRESTEN AVFROSTAT EN FRYS! dendu!
är ganska tillfreds med det mesta,
nu lägger jag ner för idag.
Kvällen avslutas med en bild på mitt djur läsandes om det något svårsmälta ämnet kvinnliga sexbrott.
Plötsligt händer det
Plötsligt händer det där galet oförutsägbara
På vandring genom Svava får jag infallet
jag måste ha en trisslott
Har aldrig köpt en trisslott i hela mitt liv
och jag vinner
inte jättemycket pengar. men tillräckligt för att finansiera en öl och en hamburgertallrik
Veckosummering, 00.21
I badrumsspegeln – för likgiltigt trött för att ens reagera över det jag ogillar där,
ser liksom bara rakt igenom
tvingar ut mig själv i elljusspåret, trots att jag hostat natten igenom
lite som ett straff,
vet inte riktigt för vad
män i rånarluvor har skjutit från vespor på mina gator i veckan
jag dricker o’boy och längtar bort,
Sverige är för litet, världen är för stor,
jag köper allt han sjunger, köper aldrig hans skivor, är en jävla hycklare
hela november ska jag vänta nu,
vånda mig med worst-case-scenarios
den första december kommer antagningsbeskedet
det står eller faller,
har liksom inget i närheten av en plan B
inget antingen eller på kartan
prettopojken utan synfel med de tjocka glasögonbågarna
dricker bara dyra rödvin,
säger till sina vänner, jag ser ingen framtid här i Uppsala
Jag ser ingen framtid på deras förfest,
i deras tillkonstlade umgänge
så jag drar vidare
Uppsala: som ett svettigt högstadiedisco,
långt till Berlin, långt från en framtid
för den med drömmar som sträcker sig bortom den uppländska slätten
Nothing good ever happens after 2 pm,
det har man ju hört på tv
ändå köper vi den där sista kannan,
har dock förbättrat självbevarelsedriften sen förra hösten
- går alltid hem så fort de stänger,
dricker vatten, viker kläderna, somnar på rygg med vinfläckad klänning men rent samvete
och så börjar det om igen
Lön åt proletärlobstern
det kändes motiverande inför cykelturen till ulltuna,
i eftermiddag ska jag fira med stekt halloumi
möjligtvis även ett glas oboy, som grädden på moset
The details of your midnight operations
Inatt somnade jag framför styret medan jag cyklade,
vilket resulterade i några mäktiga blåmärken
samt en rejäl dos förnedring
Nu tittar jag på gamla bilder och lyssnar på Spotifys bästa grejjor
Oh, Burberry blue eyes
This town is not so small
If you blow him in the club
And leave your eyes wide open,
Somebody will see it all
The sordid details of your midnight operations,
All the tears you've been swallowing down,
And your story's so predictable
The end so unavoidable
I've never seen you earn your thrills
You've spent too long
Just hanging around.
Hela livet var ett disco
Jag och Ronkan (som för övrigt för gott är omdöpt till Runkan efter att vid två tillfällen ha blivit utsatt för att okända män har blottat sig för och runkat mot henne) slog på stort och drog på paljettklänningarna. Därefter blåste vi ballonger, rullade serpentiner, skrev en episk födelsedagssång och lagade tvårätters middag åt kalasbarnen.
Bjudningen flöt på fint, tills Ronk meddelade att hon skulle tvingas lämna oss ett tag för att förlösa en sköldpadda. Efter många om och men kunde födseln dock ske via telefonsupport och hon slapp missa kalaset. Därefter ledde vägarna till Stocken följt av kebab och Wallander.
deeptalk 01.24
och jag har blivit av med stocken-oskulden ikväll
och jag måste verkligen sluta ringa honom när jag är full
och jag köpte en kebab bara för att fira att jag gick hem vid en rimlig tid
jag åt den framför wallander
wallander sa: "så mycket omotiverat våld i detta kalla storstadisklimat"
jag tänkte: dags att sova.
Cykeldvalan
Veckorna är en smet av oändligt motvindstrampande på cykeln.
Jobbar på terminalen sent varje natt, cyklar hem genom kolsvartra industriområden,
däckar i sängen bara lagom för att vakna igen av alarmet 07.30,
och så iväg i morgonminusgrader längs cykelvägen mot Ulltuna,
träna så hårt det bara går, därefter hem och sova två timmar mitt på dan
varpå samma procedur upprepas.
men det är inte så miserabelt som det låter. jag lyckas klämma in fikor, pannkaksbrunchar och sushidejter med fina folk lite här och där. och helgerna är alltid lediga och enbart ägnade åt skojjigheter.
men jag börjar oroa mig lite för att sömnbristen och den eviga cykeldvalan ska slå tillbaka. någon dag är jag kanske ytterligare lite tröttare och mer frånvarande än vanligt, kollar några millimeter mindre åt vänster innan korsningen vid leden och sen blir jag splatter.
Och när man väl blivit splatter spelar det inte längre någon större roll hur många högavlönade OB-timmar man jobbat eller hur många extra tusenlappar de genererar i lönekuvertet den tjugofemte.
Tandläkarväder
såna jag tror mig se ner på men egentligen inte längre känner
såna jag stalkar på rutin, av gammal vana,
och såna jag faktiskt bryr mig om
och egentligen borde skicka ett sms till och fråga vad som händer,
istället för att fiska runt efter ledtrådar i cyberspace
vissa veckor: sån jävla social förlamning.
vill men orkar liksom inte ta tag
Idag är det ett halvår sen jag och Montpelliers sötaste pojke sådär spontant råkade hångla upp varandra för första gången framåt småtimmarna en måndagsnatt, under palmerna på irländska puben. Allt går fort nu, till och med kvällarna på Posten. Något sorts flow. Nu kallar sängen, tidigt ledsagarjobb imorgon = fyrtio minuters cykeltur enkel väg i blåst och minusgrader samt hårt träningspass toppat med förkylning. mums.
